Repets historia

Repets historia – Hur började allting egentligen?

Idag är rep och snören något vi tar för givet, och något som de flesta människor (som inte jobbar på Poly Ropes) inte tänker på i sin vardag. Men repet och repslagarkonsten har faktiskt en otroligt lång och intressant historia, och har varit ett oumbärligt redskap för människan sedan urminnes tider.

Det var ett rep för länge, länge sedan…

Vi vet kanske inte hur långt ett snöre är. Men vi vet ungefär hur länge de har funnits. De äldsta kända avbildningarna av rep har hittats i grottor i dagens Spanien, målningar som är över 17 000 år gamla. Då vi saknar skriftliga källor från den tiden är det svårt att veta exakt hur de tillverkade rep för så länge sedan, men vi kan nog anta att hantverket var relativt likt det vi har idag.

I antika civilisationer snurrade man bitar av djurhud, senor, plantor och rankor till en tidig version av repet långt innan man kunde väva eller sy. Även om processen är någorlunda oförändrad, har materialet som använts i repslagandet varierat kraftigt under historien. Från djurhår av den art man hade närmast till hands till Vikingarnas rep av valrosshud. Allt som var slitstarkt och lagom långt kunde bli till rep, med varierande brottstyrka får man tro.

De gamla grekerna dekorerade krukor med rep och i Mayariket användes rep flitigt för att flytta de stora stenblock som blev enorma tempel. Och när man pratar om att flytta stora stenblock med rep är det ingen som förstod sig på den konsten bättre än egyptierna. Deras massiva pyramider bestod av sten som skulle flyttas långa vägar från stenbrotten till byggplatsen. För att lyckas med detta uppfann man flera nya metoder för att slå rep så att de blev så starka som möjligt, metoder som används än idag.

Seglingens guldålder och repslageri som hantverk

Precis som man kanske kan gissa sig till har rep och repslagarkonsten varit en stor del av människans historia. Men det var inte förrän på 1300-talet som repslagaryrket tog fart på riktigt. De första skråna (medeltida hantverksorganisationer) bildades i England, och yrken som repslagare och sejlare gjorde debut. Men det var först när seglingens tidsålder tog sin början som reptillverkning blev till storskalig industri och ett livsviktigt hantverk.

Aktörer som Ostindiska handelskompaniet, äventyrslystna upptäcktsresande och senare Brittiska Imperiet behövde enorma mängder rep för seglatser på global skala, och under flera århundraden förfinades repslageriet till det vi känner igen idag. Välkända knopar som ankarstek och pålstek har också sitt ursprung från den här tiden, och för sjöfarare var dessa avgörande. En erfaren sjöman kunde göra en ankarstek med en hand i becksvart mörker om nöden krävde. Och för er som gillar kuriosa så sägs det att Christopher Columbus hade 24 kilometer tågvirke på sitt skepp när han seglade till Amerika. Det är rätt mycket rep.

Rep i modern tid

Under 1900-talet såg många repslagarbanor ut ungefär som de gjort i alla år. Långa byggnader på hundratals meter där repslagare tvinnade hampa (den tidens mest populära material) med små vevdrivna maskiner. Med industrialiseringen och tillgång till ny teknik kom maskiner som under mitten av seklet kunde slå snabbare, jämnare och med högre precision än tidigare. Naturmaterial som hampa och sisal var fortfarande dominerande, men under 70-talet gjorde syntetiska material som polypropylen, nylon och polyester repen starkare, mer vädertåliga och billigare än någonsin.

Med nya material och metoder moderniserades repslageriet, och de flesta traditionella fabriker kunde inte producera tågvirke i samma skala och fick se sig besegrade. Idag tillverkas rep nästan helt maskinellt och på industriell skala. Och repslagare som än gång var högt aktade yrkesmän i kuststäderna har fått ge plats åt sina mekaniska motparter. Men vi är inte ledsna för det, tvärtom; Det har ju gett oss Storm X.